"...Happines is only real when shared..."
Hmm...
Det var onekligen ett väldigt bra tag sedan jag skrev här...
Så blir det ibland, så blir det i livet, ibland orkar man, ibland orkar man inte...
Ibland orkar man tala och skriva om vad man tänker, känner, upplever, ibland finns det faktiskt ingenting intressant att skriva om...
Visst, jag har läst, jag har hört, och jag har sett på film senast igår om att man skall ta vara på de små sakerna i livet, vilket troligen är sant, men vad gör man då när de små sakerna helt enkelt inte räcker till och blir överskuggade av allt det skitiga i livet?
Oavsett, skriver gör jag ikväll och förhoppningsvis snart igen...
Ibland finner man sin musa i lyckan men allt för ofta finner man tyvärr sin musa i olyckan...
Det är ett bottenlöst hål det här jag har fastnat i
Saknaden av ljus driver mig till vansinne
Jag har förlorat nästan allting jag någonsin kämpat för
Inget mer liv för mig, låt ensamhten ta sin början
Skammen för alla fel jag har gjort, inte gjorde och borde ha gjort kommer för alltid att hemsöka mig
Jag försöker att finna ett lugn, ett sorts ro i min tillvaro
Men livet kämpar alltid emot mig
Mitt liv är inget annat än ett spel jag i slutändan kommer att förlora
Jag ser mig själv och jag ser skammen, jag ser mig själv och jag ser ensamheten...
Va fan måste alla butikskedjor och affärsverksamheter bröja fira julen redan i oktober månad?
Kan någon förklara detta för mig...
Julen kommer en gång per år, och ja ibland är julen så oerhört mysig, underbart trevlig och en otroligt härlig högtid, men oftast, ja oftast är den bara så jävla deprimerande...
Varför vill man gå ut och börja fira en så derpimerande högtid två månader för tidigt?
Hela slutet av vartenda år, hela julen och hela nyårstiden, det finns fan inget värre än att fira denna tid i ensamhet...
Okej, jag menar, jag är sällan ensam, man har ju familjen där, man har vänner där, så är det något fel på mig eller?
Något fel att jag känner mig ensam även med familj och vänner runt om mig?
Jag är trött på hungern
Jag är trött på de som får mig att känna att det är mitt fel, att det är jag som gör något fel
Jag är trött på spänningen, trött på avsaknaden av spänning i livet
Jag är trött på de som bara tar men aldrig ger, trött på att vara den som alltid måste ge men aldrig får något tillbaks
Vill bara finna en plats att vila, en plats att ta det lugnt
Tror jag skall finna mig en egen plats att vila på
Skall försöka ta lite glädje av, och ta vara på de små sakerna i livet...
Som att jag såg en höjdarrulle på bio igår, filmen Zombieland...
Redan i förtexterna, när korta klipp i slow motion visar människor som flyr från och blir uppätna av zombier och allt ackompanjeras av Metallicas For whom the bell Tolls visste jag att denna film är något jag kommer att älska, och visst hade jag rätt, den roligaste film jag har sett på mycket länge...
Visst finns det otroligt många filmer jag har sett, till och med bara på senare tid, som är så mycket bättre, så mycket intressantare...
Men humor skall icke förkastas och denna 1 tim och 27 min långa skratt och splatterfest, med en underbart rolig Woddy Harrelson och en inhoppande Bill Murray i högform, skänkte mig i alla fall en stunds lycka i min annars inte så underbara tillvaro...
Ikväll såg jag en anna film med liknande namn, denna film hette Adventureland...
Filmen hade precis som i Zombieland Jesse Eisenberg i huvudrollen...
I de övriga rollerna rollerna fanns även den alltid lika underhållande Ryan Reynolds, och i den kvinnliga huvudrollen syntes Kristen Stewart, oh du vackra Kristen Stewart...
På genren till denna film stod det att det var en komedi, vilket det viserrligen var ibland, den hade sina humoristiska scener, men annars var det en tragisk, ibland deprimerande, kärlekshistoria, alltså precis som det skall vara, med mycket djup och mycket hjärta, precis en sådan film jag älskar att se när man är ensam...
När jag nu pratar film och Kristen i synnerhet, måste jag rekommendera alla att se fler av Kristens deprimerande karaktärsporträtt, som i filmerna Twilight och Into the Wild...
Hmm...
Det var som sagt tydligen länge sedan jag skrev här, med tanke på att mitt senaste inlägg handlade bland annat om just filmen Into the Wild...
Oavsett...
I Into the Wild spelar hon en speciellt trasig individ, det vill säga, Kristen när hon är som alla bäst...
Hmm...
Har mycket mer att säga och mycket mer att skriva, men vi får spara det till en annan dag så det kanske kan bli fler än ett inlägg var tredje månad...
Lyssna till dessa underbara toner av bandet Enslaved...
Låten heter Frost och den får mig att somna i någorlunda ro nu när kylan har kommit till oss...
Trackback
