"Time now to spread your wings..."
"...To take to flight
The life endevour
Aim for the burning sun
You're trapped inside
But you can still be free
If time will set you free
But it's a long long way to go..."
Varför slutade Darren och Daniel i Savage Garden att göra musik tillsammans?
De var ju så otroligt duktiga på vad de gjorde...
Idag har varit en helt vanlig dag.
Visst finns det gott om vanliga dagar, men på senaste tid har inte många dagar varit direkt vanliga.
Det har funnits väldigt bra dagar och det har funnit väldigt dåliga dagar.
Det har funnit dagar fyllda av skratt och dagar fyllda av sorg.
Så är det väl i och för sig alltid i livet, men på den senaste tiden har det varit lite mer tumultartat än på länge...
Att därför få ha en vanlig dag kan vara ganska skönt.
Därav blir detta inlägg ett vanligt inlägg.
Måste bara nämna att jag fick min så kallade sambo eller inneboende att se en drama film igår kväll, det borde fan firas, i alla fall för de som känner honom :)
Idag har jag i alla fall spenderat tiden med att spela två av världens bästa spel just nu.
Det ena, Final Fantasy XIII, har jag åtminstone tjugo timmar kvar att spela på och det andra, Heavy Rain, fick ett snöpligt slut idag, det slutade inte alls som det borde, så det blir till att spela om, vi måste ju få tag på mördaren...
Idag såddes även det frö som en dag kan komma att bli något riktigt stort.
Jag och Dejan har äntligen satt pennan till pappret och påbörjat det som kan komma ändra våra liv, på ett eller annat sätt.
Vad det är kan jag tyvärr inte säga nu, återkom om ett år eller så...
Nu sitter jag så här hemma igen och njuter lite av att man är ensam ikväll, ingen sambo/inneboende alltså :)
Tänkte avsluta kvällen med en film, kan bara inte bestämma mig för vilken...
Crazy Heart Pandorum Kikujiro
Sedan blir det sängen och antagligen väldigt lite sömn då jag äntligen ahr börjat läsa världens bästa bok.
Har påbörjat den tidigare på svenska men lade snabbt ner den och har idag äntligen skaffat den på engelska...
Shantaram
Måste bara passa på att lägga in några av de bästa textraderna som Savage Garden har skrivit.
"We twist and turn were angels burn
Like fallen soliders, we will learn
That once forgotten, twice removed
Love will be the death,
the death of you..."
Men lämnar er nu med låten som började detta inlägg...
"One last hope..."
"...To rise and break away
Above the faded line
Way beyond the ties that bind..."
Bra skit ;)
Tycker dock knappt att Alter Bridge har gjort en enda vettig låt förutom denna, men, men, så är det ibland...
Tänkte jag skulle skriva något vettigt ikväll, men har alldeles för ont i magen och för mycket halsbränna för det.
Har varit helt förstörd sen i Lördags eftermiddag.
Kanske blir bättre snart, förhoppningsvis...
Tänkte jag skulle fortsätta lite med min beskriving av att vara en Oxymoron, men det får som sagt vänta lite.
Här blir det i alla fall en dikt, en dikt jag skrev för flera år sedan, en vit sådan, en positiv dikt, en bra dikt, måste ju motarbeta mörkret ibland som sagt :)
Oh my princess, my angel with your wide, gracious wings, how come you are so far away now?
Though I know that you will soon be in my arms once more, in my dreams, I still wonder, will I see your smile again.
When your love came my way, changed my dark nights into bright shining days.
It really feels as, for once, our love is not just a fading dream.
Without you, only darkness in my life there was, but you, you are the light that rushes into my life as bright as a shooting star.
I do hope that you see, that for me, for eternity, there can be, only you, my chosen one.
Even though the distance between us may seem like a dark and rough road, in my dreams you are always close and never forgotten.
Our solemn promise is our never ending love, no matter how hard it will be when we are forests and rivers apart.
And I know that soon spring will take the place of autumn, and then we will never be apart, oh how beautiful our blossoming love will be.
Without you there is nothing I could do, I would be lost in oblivion, alone on that dark and lonesome road you once made me turn away from with but a smile on your gracious face.
I could never tell you, I love you, enough, and I could never stop feeling as joyful as ever before every time I hear you speak the words I have longed to hear from the angel of my dreams, for longer than I can remember.
Please speak them to me once more...
Avlsutar kvällen med låten Capricorn [A Brand new Name] med 30 Seconds to Mars.
Bra låt, bra skiva, har hört att de är kassa live, men, men.
För en gångs skull är det i alla fall en skådespelare (Jared Leto), en bra sådan dessutom, som faktiskt gör någonting vettigt i musikväg, inte ofta det händer ;)
"I wish I had a reason, my flaws are open season..."
"...For this I gave up trying.
One good turn deserves my dying..."
Corey Taylor, bäst, finns inte så mycket mer att säga :)
Så var det söndag igen.
Sitter här och väntar på att gå ner till tvätten igen, spännande... Kanske inte, men desto nödvändigare.
Var fan har min inneboende/sambo tagit vägen? Maybe he got lucky tonight ;) Man får väl hoppas, hehe.
Förresten, körde hem i en M3 precis, trodde jag skulle vara spännande, men icke, an M3 got nothing on my sweet Jessica ;)
I fredags var det besök på Stadsbibliotek med Bästa, Middag med Bästa, Baren med Bästa och senare Mister som gällde, mycket trevligt var det.
Lördagen började segt, riktigt segt, och denna text får illustrera lördag förmiddag och tidig eftermiddag:
"Upp och hoppa, ligg inte och dra dig
Du och jag måste fånga dagen.
Upp och hoppa, ligg inte och dra dig
Du och jag måste leva nu
Leva, leva livet nu..."
Lite skånsk Hip-Hop, alltid bra för att få en på bra humör :)
Denna låt var ju med i melodifestvialen, när det nu var, 2 år sen kanske?
Nu slutade i alla fall kvällen självklart med melodifestivalen, det går ju liksom inte att undvika :)
Fel låt vann, så klart, som vanligt...
Men "sorgen" efter det vändes till glädje när Eva stoppade in filmen Luftslottet som Sprängdes i DVD:n, så jävla bra, eller, alltså, hela trilogin då...
Luftslottet som Sprängdes
Shit, måste springa ner till tvätten, brb...
Tillbaks...
Nee, nu blir det till att diska, men dammsuga orkar jag fan inte göra nu, tänkte att min kära sambo skulle ha gjort det redan, men icke, aja, det får la vänta till senare i veckan...
Någon sa till mig härom kvällen att det jag skriver här på bloggen inte passar in på den jag person jag visar i det "verkliga" livet, eller, att det jag skriver här märks inte på mig när man umgås med mig.
Tänkte jag skulle skriva lite om det, men får spara det till ett senare inlägg.
Jag kan bara säga att jag är en Oxymoron helt enkelt...
Nu blir det musik, och idag bjuds det på en låt som är så inte jag, men den är så jävla bra helt enkelt, så det får bli så ändå :)
Låten är The Worlds Greatest med R.Kelly.
En skandalernas man, kan inte påstå att jag har mycket över för honom som person, men han kan göra musik.
Inte ovanligt inom musikbranschen direkt dock...
"- You know, this place makes me wonder..."
"- Yeah, what's that, boss?
- Which would be worse, to live as a monster or to die as a good man?"
Ångest, ångest i sin vackraste form...
Såg äntligen filmen Requiem for a Dream i förra veckan. En film av Darren Aronofsky som även har gjort de underbara Fountain och The Wrestler.
I rollerna ser vi ett vackert par; Jared Leto och Jennifer Connely och vägen till deras förfall.
Requiem for a Dream
Denna film är en film som, så väldigt få, verkligen tär på en.
En film, som verkligen rör vid en.
En film, som verkligen får en att tänka, den får en att känna, den får en att må dåligt, men samtidigt bra, för att man har sett något som faktiskt är meningsfullt, hemskt vart det, men meningsfullt...
Den var, samtidigt som den var hemsk, förfärlig och vidrig en otroligt vacker film.
Precis som den andra filmen jag såg i förra veckan; Shutter Island, fick den en som sagt att tänka och imponeras av hantverket filmen i sig verkligen är.
Shutter Island är den fjärde filmen som är skapad av Martin Scorsese och har Leonardo DiCaprio i huvudrollen, och precis som deras tidigare filmer tillsammans, The Departed, The Aviator och Gangs of New York är det en helt underbar film.
Shutter Island
Något som verkligen slog mig också var att båda dessa filmer har helt underbar musik.
Vilket även den film jag måste se härnäst också har.
Filmen jag skall se härnäst heter A Single Man, med en, vad jag har förstått, helt otrolig Colin Firth i huvudrollen.
Denna film verkar, precis som dessa andra två filmerna, handla väldigt mycket om ångest, och den verkar samtidigt vara en väldigt vacker film.
A Single Man
Känns lite som temat just nu, ett väldigt bra tema.
Vackra filmer, filmer med underbar musik, filmer som får en att känna, filmer som får en att förundras...
Ångest, varför skall man ha ångest, varför möter man inte bara upp sina rädslor, tar dem vid hornen och trycker ner dem i backen och säger; Du bestämmer inte över mig, jag bestämmer över dig, mina känslor styr inte mig, jag styr dem.
Låter väl väldigt lätt?
Men det är det självklart inte.
Jag brukade ha ångest för allt möjligt, självklart har jag fortfarande ångest, men det är inte ofta, och inte mycket som framkallar den längre.
Såg filmerna här ovan, de handlar som sagt mycket om ångest, visar den väldigt tydligt.
Förstår inte vad folk är kapabla till att göra ibland för att få något man måste ha, som drogerna i Requiem for a Dream, eller livet utan minnen i Shutter Island.
Fast å andra sidan, nog fan skulle jag själv, och har, gått genom helvetet och tillbaks för något jag inte kan leva utan.
Ibland kommer man ut, bärandes på det man vill ha, det man har sökt, bärandes på detta i sin famn.
Men allt för ofta kommer man ut, efter sin långa färd genom helvete med inget annat än aska i sina händer...
Jag lämnar er nu med ett stycke från filmen Requiem for a Dream, dock i en annan version än den som spelas i filmen, men den är fortfarande minst lika ångestdrypande, bara mer pampig...
