Symphony of the Night

Many questions...

Strange kind of week
Everything is moving really fast now
What actually just happened?

A good week
A week of longing
Everything is moving really fast now
What actually just happened?

Can this actually turn into something good?
Or am I just the fool again, as so many times before?
Can this be the start of another life?
A life that will hopefully last for just a while longer

Cold and sleepless, that is one way to describe this week, though cold and sleeplees may sound negative, in this case, on the contrary, it should count as someting positive
I want more sleepless weeks, maybe though with a bit more warmth in them

Is this to good to be true, too true to be good or just really good?

---

Opeth, fortfarande ett av världens bästa band enligt mig själv...
Mikael Åkerfeldts röst är utom denna värld, och utan hans vackra låtskrivande vore Opeth heller inte det band det just är...
Skivan My Arms, Your Hearse är ett soundtrack till mitt liv, så vackert, så mörkt, så mysitiskt, jag njuter var gång jag hör den...
Dock är denna låt ni får här enbart en cover av en av Iron Maidens första låtar, men i Opeths händer låter den till och med som ett av deras egna original... 

Repetition...

Repetition occured to me today, twice in one single moment, from two seperate ways

A broken record, constantly on repeat
The good songs play for a while, then the crappy songs, the ones you would normally just skip past tend to re-emerge
And all of a sudden, those good songs you used to listen to, are gone
And the broken record goes on repeat again

I want the new moon to reappear
The sky is a constant darkness
I want the light of the night to once again shine down upon me
The sky is a constant darkness, though the stars have changed
They have moved, and are constantly moving in my life, but that big spark of light that the new moon will give, has been long gone

Repetition occured to me today, twice in one single moment, from two seperate ways

Repetition...

---

Van Canto, ett acapella band från Tyskland...
Bandet består av sex personer, där en av dem spelar trummor och de andra turas om att sjunga och skapa de andra instrumenten med sina röster...
De gör metal acepella med covers på låtar såsom Fear of the Dark, Wishmaster, Battery, Stormbringer och denna underbara version av The Bard's Song...

Hmm...
Det var onekligen ett väldigt bra tag sedan jag skrev här...
Så blir det ibland, så blir det i livet, ibland orkar man, ibland orkar man inte...
Ibland orkar man tala och skriva om vad man tänker, känner, upplever, ibland finns det faktiskt ingenting intressant att skriva om...
Visst, jag har läst, jag har hört, och jag har sett på film senast igår om att man skall ta vara på de små sakerna i livet, vilket troligen är sant, men vad gör man då när de små sakerna helt enkelt inte räcker till och blir överskuggade av allt det skitiga i livet?
Oavsett, skriver gör jag ikväll och förhoppningsvis snart igen...
Ibland finner man sin musa i lyckan men allt för ofta finner man tyvärr sin musa i olyckan...

---

Det är ett bottenlöst hål det här jag har fastnat i
Saknaden av ljus driver mig till vansinne
Jag har förlorat nästan allting jag någonsin kämpat för
Inget mer liv för mig, låt ensamhten ta sin början
Skammen för alla fel jag har gjort, inte gjorde och borde ha gjort kommer för alltid att hemsöka mig
Jag försöker att finna ett lugn, ett sorts ro i min tillvaro
Men livet kämpar alltid emot mig
Mitt liv är inget annat än ett spel jag i slutändan kommer att förlora
Jag ser mig själv och jag ser skammen, jag ser mig själv och jag ser ensamheten...

---

Va fan måste alla butikskedjor och affärsverksamheter bröja fira julen redan i oktober månad?
Kan någon förklara detta för mig...
Julen kommer en gång per år, och ja ibland är julen så oerhört mysig, underbart trevlig och en otroligt härlig högtid, men oftast, ja oftast är den bara så jävla deprimerande...
Varför vill man gå ut och börja fira en så derpimerande högtid två månader för tidigt?
Hela slutet av vartenda år, hela julen och hela nyårstiden, det finns fan inget värre än att fira denna tid i ensamhet...
Okej, jag menar, jag är sällan ensam, man har ju familjen där, man har vänner där, så är det något fel på mig eller?
Något fel att jag känner mig ensam även med familj och vänner runt om mig?

---

Jag är trött på  hungern
Jag är trött på de som får mig att känna att det är mitt fel, att det är jag som gör något fel
Jag är trött på spänningen, trött på avsaknaden av spänning i livet
Jag är trött på de som bara tar men aldrig ger, trött på att vara den som alltid måste ge men aldrig får något tillbaks
Vill bara finna en plats att vila, en plats att ta det lugnt
Tror jag skall finna mig en egen plats att vila på

---

Skall försöka ta lite glädje av, och ta vara på  de små sakerna i livet...
Som att jag såg en höjdarrulle på bio igår, filmen Zombieland...





Redan i förtexterna, när korta klipp i slow motion visar människor som flyr från och blir uppätna av zombier och allt ackompanjeras av Metallicas For whom the bell Tolls visste jag att denna film är något jag kommer att älska, och visst hade jag rätt, den roligaste film jag har sett på mycket länge...





Visst finns det otroligt många filmer jag har sett, till och med bara på senare tid, som är så mycket bättre, så mycket intressantare...
Men humor skall icke förkastas och denna 1 tim och 27 min långa skratt och splatterfest, med en underbart rolig Woddy Harrelson och en inhoppande Bill Murray i högform, skänkte mig i alla fall en stunds lycka i min annars inte så underbara tillvaro...


Ikväll såg jag en anna film med liknande namn, denna film hette Adventureland...





Filmen hade precis som i Zombieland Jesse Eisenberg i huvudrollen...
I de övriga rollerna rollerna fanns även den alltid lika underhållande Ryan Reynolds, och i den kvinnliga huvudrollen syntes Kristen Stewart, oh du vackra Kristen Stewart...





På genren till denna film stod det att det var en komedi, vilket det viserrligen var ibland, den hade sina humoristiska scener, men annars var det en tragisk, ibland deprimerande, kärlekshistoria, alltså precis som det skall vara, med mycket djup och mycket hjärta, precis en sådan film jag älskar att se när man är ensam...

När jag nu pratar film och Kristen i synnerhet, måste jag rekommendera alla att se fler av Kristens deprimerande karaktärsporträtt, som i filmerna Twilight och Into the Wild...
Hmm...
Det var som sagt tydligen länge sedan jag skrev här, med tanke på att mitt senaste inlägg handlade bland annat om just filmen Into the Wild...

Oavsett...
I Into the Wild spelar hon en speciellt trasig individ, det vill säga, Kristen när hon är som alla bäst...

---

Hmm...
Har mycket mer att säga och mycket mer att skriva, men vi får spara det till en annan dag så det kanske kan bli fler än ett inlägg var tredje månad...

---

Lyssna till dessa underbara toner av bandet Enslaved...
Låten heter Frost och den får mig att somna i någorlunda ro nu när kylan har kommit till oss...

"They walk away quietly into empty spaces, trying to close the gaps of the past..."

---

Har inte haft så mycket att säga på sistone...
Eller det har jag väl visserligen, men har inte orkat skriva ut mina tankar genom tangentbordet, in på datorn och ut på nätet...
Jag hoppas i alla fall att när denna sommar är över, är det mycket som har förändrats...
Inte bara för mig men för människorna runt omkring mig också...
Hoppas att vissa saker förändras och att vissa saker kommer att fortsätta vara precis som de alltid har varit...
Hoppas att vissa människor förändras och att vissa människor kommer att fortsätta vara precis som de alltid har varit...
Hoppas att vissa människor lär sig att tänka innan de talar och att vissa människor lär sig att tala efter att de har tänkt...
Men  för tillfället hoppas jag mest av allt att lite förändring sker i mitt liv snart, villket det visserligen har gjort det senaste året och känns som om att det kommer att göra snart igen...

Skall skriva mer när jag känner att det är dags...
Vet inte när det är dags, men den som lever får se...

---

Har ni inte gjort det redan så gå och ladda ner, hyr, eller ännu hellre köp filmen Into the Wild, den är otrolig, man får en sådan längtan av att vara ensam, man får en längtan av att vara med någon, man får en längtan av att fly, man får en längtan av att stanna där man är, och man får en sådan längtan efter äventyr...
Filmen är baserad på en sann berättelse om "äventyraren" Christopher McCandless, är gjord av Sean Penn, som sällan gör en dålig film och har Emile Hirsch i huvudrollen...
Emile Hirsch har hitills aldrig gjort mig besvilken, i de filmer jag har sett med honom i, han verkar kunna klara av det mesta briljant, och jag ser absolut fram emot att få se än mer med han...
Har ni inte sett dem heller, kan ni passa på att införskaffa filmerna Alpha Dog och Lords of Dogtown när ni ändå letar film, även dessa båda med Emile Hirsch...

---

Ha de' King!

"...This city is afraid of me. I have seen its true face. The streets are extended gutters and the gutters are full of blood and when the drains finally scab over, all the vermin will drown. The accumulated filth of all their sex and murder will foam up about their waists and all the whores and politicians will look up and shout "Save us!"... and I'll whisper "no."..."
Rorschach's Journal. October 12th, 1985

Så bra...

---

Idag tänkte jag börja mitt inlägg med en fråga:
När blev det  egentligen någonting negativt att vara en gentleman?
Jag menar, vilket årtioende skedde detta, och varför missade jag det?

Vet att jag själv är en gentleman, försöker i alla fall att vara det, men för det mesta när man pratar med folk (läs kvinnor) och de nämner detta, låter det precis som om att det skulle vara något negativt; du skulle inte göra så för du är en gentleman, han gjorde si, han gjorde så, men inte du, för du är en gentleman, hallå eller!?, varför är det nu för tiden bättre att vara en skitstövel och en arrogant jävel än att vara snäll, omtänksam och just en gentleman?
Jag kanske har helt fel och har missförstått allt, men då får folk sluta få det att låta negativt att vara just en gentleman...

Har förresten ytterligare en fråga:
Varförs skall kvinnor alltid berätta om sina sexpartners?
Män tycker visserligen om att skryta om detta sinsemellan, vilket kanske även kvinnor gör, vad vet jag, men jag är verkligen  inte intresserad, speciellt inte då de enda som berättar sådant för mig är kvinnor jag antingen är/har varit kär i, eller de kvinnor jag har haft ett förhållande med, jag är inte eran kvinnliga vän, jag må vara eran vän, men är fortfarande inte intresserad av att höra om era sexpartners...

---

Men, men, nog med frågor...

---

I fredags kom jag hem efter att ha spenderat fem dagar i Gôtet, och det var, som alltid, trevligt, mysigt, kul och alldeles, alldeles underbart :)
Hann med ganska mycket denna gång, men absolut inte i närheten av allt jag vill hinna med varje gång jag är där nere. Jag jobbade lite, visserligen bara en dag, men ändå, lyckades springa på stan själv och shoppa lite, det behövdes...



Jag köpte faktiskt även kläder och skor, men självklart måste filmerna visas upp :)


Fick tid att umgås med Niklas och Malin, bor ju hos dem så det är inte så svårt ;), eller jo det är det, jag flänger ju hela tiden runt och gör en massa andra saker :)
Hann träffa Adina och Nicklas, trevligt, fikade och pratade om allt och inget, mysigt, precis som det skall vara.

Av någon anledning lyckades jag umgås med Natali, först dagen då jag kom ner i någon timma, sedan även på en fika i stan, och till sist var vi ute på restaurang käkade, hade det mycket trevligt, drack öl och, tja, hade det bra. Detta måste jag dock erkänna att jag var lite rädd för, då det var första gången sedan hon gjorde slut med mig som vi umgicks på det sättet och under en så pass lång tid, jag var rädd för att falla tillbaks och få känslorna för henne att bubbla upp igen. Alltså jag älskar henne, det har jag gjort förut och kommer aldrig att sluta göra, men, när vi väl gick skilda vägar den kvällen blev jag glatt överraskad då jag upptäckte att jag inte längre behöver henne på det sättet, jag klarar mig utan henne. Som sagt, kommer aldrig att sluta älska henne, men det enda jag kunde tänka på i samma sekund vi sa hej då den kvällen, var "min" underbara Malaika som är den kvinna jag håller av nu, det finns ingen annan...

Självklart träffade jag även Malaika så ofta jag fick chansen till, vilket som alltid var helt underbart, mysigt, trevligt, otroligt och nästan perfekt, men, tja, sen är ju läget som det är, jävligt, jävligt jobbigt helt enkelt...

---

Förresten, på tal om ingenting alls, jag efterlyser en försvunnen film: The Holiday, någon som vet var den har tagit vägen? Vet nämligen att jag köpte den för lite mer än en månad sedan, men samma kväll jag hade köpt den försvann den spårlöst, hittelön utfärdas ;)
Aja, tills den filmen är återfunnen får jag väl hålla till godo med en annan romantisk komedi, en film jag har sett alldeles för många gånger, Forgetting Sarah Marshall, den är så bäst! :)


 


Jason Segel är mycket rolig som huvudrollen Peter Bretter, men efter att ha sett filmen ett antal gånger har jag gett upp och böjer mitt huvud inför Russel Brand och hans karaktär Aldous Snow, jag själv hade aldrig hört talas om Russel Brand innan jag såg denna film, men han är, jag vet inte hur jag skall beskriva det, han är en komiker av väldigt hög klass helt enkelt och speciellt i denna film där hans spelar en brittisk rockstjärna i bandet Infant Sorrow som är superkänd, har sex med allt och alla, och sjunger så otroligt kassa låtar :)


 

---

På Söndag är det äntligen dags, som jag har längtat, dags för första avsnittet av den andra säsongen av Tv-serien True Blood, wee! :)
Har planerat in att se avsnittet på måndag tillsammans med Dane och hans flickvän Emma. Jag och Dane såg det allra första avsnittet tillsammans, efter det bestämde vi oss för att även se alla resterande avsnitt tillsammans, tills han gick och såg avsnitt två med Emma, *morr*. Nu var jag tvungen att se det avsnittet själv, vilket inte alls var lika kul :( Men allting löste sig då Dane tog med sig Emma till mig en kväll, det var meningen att vi skulle se avsnitt tre tillsammans, men vi kunde inte sluta och snart hade vi sett ytterligare fem avsnitt. Alltså, en mycket bra serie vi inte kunde släppa, förrens sista avsnittet var slut, och nu har vi väntat så länge, men nu är det äntligen dags...
"I don't know who you think you are, but before the night is through... I wanna do bad things to you..."





Ha de' King!

Varför skall man alltid sakna?
Det finns alltid något eller någon att sakna, varför är det så?
Varför kan jag aldrig få leva mitt liv utan att sakna?

Har ingenting vettigt att säga ikväll, förutom det faktum att jag saknar, alltid...

Saknar jag någon eller saknar jag något?
Saknar jag någon och även saknar något?
Vad är det jag saknar?
Saknar jag att ha någon att sakna?
Saknar jag att ha något att sakna?
Eller saknar jag verkligen någon och något som jag önskar fanns i mitt liv?

Hatar att sakna, älskar att sakna, och kommar aldrig att sluta sakna...

På samma sätt som jag alltid kommer att älska, kommer jag likväl alltid att sakna...

Har ingenting vattigt att säga som sagt, skall återgå till min rom nu och återkommer när det finns något vettigt att säga om mitt liv...





Ha de' King!

...som den regeln något satte upp för länge sedan, att vi behöver sömn, vad tänkte evolutionen där egentligen?

Hade varit trevligt att gå till jobbet en dag åtminstone utan att behöva känna det som om att man skulle kunna somna precis när som helst...

---

Men, en annan sak med regler är att, visst vissa är där för oss att följa, vissa är bättre, andra är sämre, vissa måste vi följa, andra vill vi följa, men ibland, för att komma någon vart, måste vi skapa våra egna regler...
Eller...
Vi sätter upp regler för oss själva medans vi lever, psykiska såväl som fysiska, regler, moraler, som vi lever vårat liv efter, men ibland, för att komma någon vart, måste vi bryta dessa regler och våra egna moraler, är det rätt att göra så eller ljuger vi bara för oss själva när vi gör så?
Det kan vara precis det rätta att göra, när det måste till en stor förändring i vårat liv för att vi skall kunna ta oss framåt, då de regler och moraler vi har byggt upp för oss själva egentligen bara är i vägen, eller, då vi kanske till och med upptäcker att dessa inte är byggda av oss för oss, men istället är de byggda av någon annan för oss, men vi har trott på dem så länge att vi har trott att de är våra egna...
Bryt reglerna, för något nytt, bryt reglerna gör något du annars aldrig skulle gjort...
Detta är dock allt annat än lätt, hur väljer man till exempel vad som är rätt om man skall tvingas att välja mellan sin moral och sina känslor, eller sina regler och sina känslor?

---

Vet inte varför jag helt plötsligt kom att tänka på filmen 10 Things I hate about You och en sak som Julia Stiles säger i denna, men det blev nu bara så, och jag vill dela med mig av detta:


I hate the way you talk to me, and the way you cut your hair.
I hate the way you drive my car.
I hate it when you stare.
I hate your big dumb combat boots, and the way you read my mind.
I hate you so much it makes me sick; it even makes me rhyme.
I hate the way you're always right.
I hate it when you lie.
I hate it when you make me laugh, even worse when you make me cry.
I hate it when you're not around, and the fact that you didn't call.
But mostly I hate the way I don't hate you.
Not even close, not even a little bit, not even at all...

---

 Nog med filosoferande för nu...

---

Tänkte bara säga att jag tycker att det är väldigt synd när jag fick reda på att Nattis hade/har fått en benhinneinflammation och därför inte kunde vara med i Gbgvarvet i år heller :( Det är verkligen jätte tråkigt då jag vet att hon hade sett fram emot det. Men för min del gör det inget, jag menar, jag är lika stolt över henne ändå. Finns inte många kvinnor som är så drivna och duktiga på vad de än tar sig an som hon är. Jag kommer i alla fall alltid att vara stolt över henne för det hon gör.

---

Från en Göteborgstjej till en lägenhet vid Wiselgrensplatsen i Göteborg...
...,en lägenhet som jag tackade nej till igår...
Är rätt säker på att jag vill flytta tillbaka dit men, även om den såg väldigt bra ut så var det inflyttningsdatum om två veckor, och det kändes som alldeles för kort tid. Jag måste ju hinna packa och avsluta jobb här uppe vilket jag aldrig hade hunnit på två veckor just nu. Att hamna på att betala dubbel hyra är inget jag är sugen på just  nu. Dessutom, skall jag flytta ner till Göteborg igen, som jag tror att jag vill, måste jag först vara säker på att det är precis det jag vill och inte stressa ner dit. Vad spelar några månader hit eller dit för roll egentligen?
Det finns fler lägenheter i Göteborg och som sagt detta beslut skall komma efter att jag har lagt gott om tid på att fundera över allt innan jag flyttar ner. Finns några frågetecken jag helst av allt skulle vilja reda ut innan jag flyttar ner, om jag nu lyckas reda ut dem innan dess är ju visserligen en annan femma.

---

Från en Göteborgslägenhet till en annan Göteborgstjej...
...Drömde i natt, gör jag visserligen ofta, men detta var första gången Isa figurerade i mina drömmar.
Kommer inte ihåg exakt vad drömmen handlade om, och det irriterar mig, varför skall man alltid glömma bort drömmar så fort, speciellt de som är bra och intressanta på något sätt?
Men oasvett detta vet jag att det var en trevlig och rolig dröm preic som Isa är en trevlig och rolig kvinna. Jag saknar henne, saknar hennes sällskap, hon får mig alltid att skratta och le, hon är så knäpp och sprallig på ett sätt som gör henne så otroligt rolig att umgås med och varje gång jag umgås med henne ångrar jag att jag inte tog med mig papper och penna för att skriva ner någon av hennes hundratals sköna kommentarer hon slänger ur sig. Senast vi sågs var det en kommentar som handlade om Kineser och Iranier som var så otroligt rolig, kommer dock inte exakt ihåg hur den gick, men den var knäpp och rolig precis som Isa alltid är...



Jag & Isa på Nyår 2008/2009


Men Isa är självklart inte den enda jag saknar, saknar alla mina vänner bekanta och min förra familj i Göteborg, och saknar även mina vänner här i Stockholm  när jag inte umgås med dem...


* Saknar att hänga, dricka sprit, spela tv-spel, lyssna på tung metal och bara vara som två bröder med Mackan

* Saknar att dricka öl, diskutera film och lyssna på när Ron berättar om sin bujinkan

* Saknar att bara ta en kopp te, titta på en bra film och slappna av med Sven hemma hos honom

* Saknar att fika, äta middag tillsammans, skratta och prata om precis allt och inget med Adina och Nicklas

* Saknar att bara vara jag med Malin och Niklas, med dem är jag alltid avslappnad, lugn och har det alltid så bra oavsett vad vi än gör

* Saknar att grilla, dricka alldeles för mycket öl och snacka hela natten lång i Härryda med Mackan, Rickard, Michael och Peter

* Saknar att promenera, prata om precis allt, spela tv-spel och lyssna på MeatlLoaf med Dejan

* Saknar att fika, tugga, kolla på film, se på och heja på när han vinner tävlingar, och bara hänga hemma hos Aleks

* Saknar att fika och ha långa, roliga och intressanta diskussioner om allt mellan musik, film, litteratur och massmördare med Gustav

* Saknar att göra precis vad som helst och ingenting med Alex, saknar att vara som bröder, då det inte spelar någon roll vad vi än gör det för är alltid trevligt, roligt och bra ändå

* Saknar att bara vara, älska och känna mig älskad, prata hela natten lång, kramas, inte känna att allt är så jobbigt och inte veta vad vi skall göra med min Malaika



Malaika med fin tröja


* Saknar att åka till Malmö, slappna av, vila ut mig, gå på stan, åka runt överallt, titta på massa film och serier, spela tv-spel, äta middag och ja precis allt med min kära syster och bästa vän MiLLe, och med hennes Daniel förstås

Saknar självklart även John, Ronny, Dane, Fredrik, Mats, Magnus, Stefan, Erik, Paul, Andreas, Camille, Marie och en herrejävlans massa människor.
Det finns till och med tillfällen, rätt gott om dem till och med då jag, hör och häpna, saknar mina "före dettingar" Frida, Hanna, Catrin och Natali.

---

Skall avsluta dagens inlägg med en låt självklart, och denna låt är en låt från mitt absoluta favoritband Lacuna Coil. Det är ett av de få banden, vid sidan om band som MeatLoaf, Cradle of Filth och Poets of the Fall, som jag inte skulle kunna leva utan. Dock är det inte många jag känner som delar min kärlek till bandet Lacuna Coil, men vad gör väl det, jag älskar dem ändå, och det gör det dessutom desto roligare när människor man tycker om tar dem til sig, om än inte i samma utsträckning som jag själv, men ändå, när de till och med använder en av deras låtar som ringsignal på mobilen till exempel, såsom denna:





Ha de' King!

"You're like my own personal brand of heroin..."

---

You are the flame in my heart
You light my way in the dark
You are the ultimate star
You lift me up from above

---

Svårt att släppa vissa tankar och känslor...
Svårt att tänka på något annat över huvud taget än...
Vill jag ens vara här, här där jag är just nu, eller vill jag vara någon annanstans?
Är denna andra plats där jag tror att den är, eller är den kanske någon helt annanstans?
Denna andra plats, är den bara för mig, eller för mig och mitt solsken?



Solnedgång i Partille

---

I am you and you are me
Why's that such a mystery?
If you want it you got to believe
Who are we?  We're who we are
Riding on the great big star
We've got to stand up if we're gonna be free, yeah

---

Är jag less på att vara här eller ej?
Är jag less på vissa saker eller är jag less på allt här?
Troligen inte allt, men mycket...
Kanske är jag inte ens det, kanske är jag bara less på att allt kan vara så mycket bättre någon annanstans och att jag inte befinner mig på den platsen...
Eller är det kanske i den tiden jag inte befinner mig?
Saknar din doft....



Tigger luktar gott nu

---

With the stars and moon above
Take me in your arms let love
Rule us in our hearts and in your minds
Just come here babay tell me what you feel
Oh you and I can't wait for that too long
Come on and love me

---

Saknar att inte vara själv...
Saknar att dela med mig av mig själv...
Vill vara med någon speciell...
Vill göra allt med någon speciell...
Vill göra absolut ingenting med någon speciell...
Bara vara kan räcka ibland, att göra allt kan vara underbart det med...
Men ibland räcker det med det lilla...
Kanske bara se på en film med någon speciell...



Nyinförskaffade Filmer på Movieline, men saknas det inte en?

---

I don´t wanna push you baby
I don´t want you to be told
it's just that I can´t breath without you
feels like I´m gonna lose control

---

Don't you ever forget that...

---

Puss från Borås ;)

---

Nu skall jag laga lite mat, äta och sen krypa ner i min soffa, min stora tomma soffa, där jag önskar att jag hade sällskap. Men jag och Tigger får nöja oss med varandras sällskap. När jag har krypit ner i soffan skall jag tänka på min solstråle, min ängel, mitt allt, och se på en bra film, efter att nu har citerat Twilight i två inlägg i rad måste det nog bli den, men den är ju en så otroligt vacker film också...
Har fortfarande inte hunnit läsa boken, men det kommer, den ligger ganska högt upp på högen av böcker jag skall läsa härnäst...
Förresten, jag lovar att skriva ett mer sammanhängande inlägg nästa gång ;)


Ha de' King!

"- Then don't..."

---

Ja jag är sjukt tråkig och har inget skrivit på väldigt länge...
Men, jag har heller inte varit tillgänglig på ett tag...
Skall försöka bättra mig på skrivandet nu, men inte i just denna sekund, för nu måste jag snart tillbaka till jobbet, jippie, underbart, eller inte...
På tal om jippie och underbart, hur kommer det sig att det helt plötsligt blev så otroligt tråkigt, och att jag bara helt plötsligt blev så otroligt less på allt här i Stockholm, kan någon förklara det för mig...
Tittar på mitt jobbschema, funderar på mitt fritidsschema och inser att jag bara blir så matt helt enkelt, så slut, för jag orkar inte bry mig om något som är så tråkigt och inte ger mig någonting...
Men, jag skulle ju sluta skriva nu...
Får återuppta detta senare ikväll eller imorgon...

---

Det stämmer så väl och är bara så sant just nu, och har så varit sedan December månad...


 


Ha de' King!

"For those ten seconds or less I'm free, nothing else matter..."

---

Jaha, så var ytterligare en tråkig arbetsdag till ändå, jag ser faktiskt fram emot att få arbeta i helgen istället, det är garanterat mer upplyftande än det jag gjorde idag. Men, arbetsdagen är i alla fall över, jag har varit och handlat, och för att kunna göra det var jag tvungen att så gott som räkna varenda liten krona jag hade kvar för att se om det räckte till vad jag behövde, så här dåligt med pengar har jag inte haft sen, ja jag vet inte när, sen jag började att arbeta i Göteborg åtminstone. Men, men, det var en kass månad, fick en dålig lön på grund av att jag inte tog reda på hur saker och ting fungerade på jobbet ordentligt, jag har mig själv att skylla, nästa månad blir desto bättre och lönen är ju bara 4 dagar härifrån, håll ut! ;)
Nu sitter man istället här framför datorn, lyssnar på musik, dricker en öl och... Dags att blogga lite! :)

---

Trött är man ju fortfarande, självklart, men bara nio veckor kvar till semestern nu, fy fan, det är alldeles för lång tid, vill göra något roligt nu, vill göra något annat så jag kan slappna av lite, är inte min kropp som behöver vila, det är min hjärna, den arbetar övertid konstant. Men, har något jag skall göra här snart, hoppas bara att det blir av utan problem, och jag hoppas att det löser sig så som jag har tänkt mig, i sådant fall skall jag nog kunna vara lite mer utvilad om två veckor. Seriöst, behöver lite vila, en av kunderna sa idag att fan va trött jag såg ut att vara och jag som tyckte att detta var en av mina piggare dagar :)
Då är det illa och dags att börja tänka om, dags att börja sova, dags att börja ta det lugnt, dags att sluta tänka så mycket, dags att göra något man trivs med, umgås med folk man mår bra med och låta hjärnan få vila lite, om så bara för ett litet tag...

---

Nog om det...
I fredags ställde jag äntligen på min Jessica igen, efter att hon ha fått stå och damma i ett garage i lite mer än fyra månader. Hade totalt glömt bort hur otroligt skönt det är att köra henne, det är ren och skär glädje!



Jessica


Hade gärna visat er en bild på henne, nytvättad och fin, men har inte hunnit tvätta henne, skall göra det nu i veckan, och det behövs, speciellt nu när pollensäsongen är igång, hon är ju helt gul, inge vackert, och av den anledningen kan jag inte ta ett nytt foto på henne just nu, men det här var i alla fall en bild på henne i Landvetter där jag bodde förut...

Säg inte detta högt så att Jessica hör, men jag står i valet och kvalet om jag skall, efter att ha skrapat ihop lite pengar, lägga ner dem på att "hotta" upp Jessica, inte styla alltså, men ge henne mer krut under huven, eller, så lägger jag dessa pengar på att köpa en helt ny bil och i sådant fall skall det bli en Honda Integra Type-R, som ser ut som denna:



Honda Integra Type-R


Den är så vacker, så bäst, vill ha, ge mig nu! :)
Dock kommer ju en väldigt klurig fråga upp i mitt huvud, om jag nu skulle byta bil, vad skall jag då döpa den nya till???
Fastän, jag tror faktiskt att jag redan vet vad den skall heta ;)

---

På tal om bilar var jag på bio igår och lyckades äntligen se den nya Fast & Furious, den var absolut ingen höjdar rulle, men den var bra och den var riktigt underhållande. Den var bättre än de två senaste filmerna i serien, men väger lätt jämfört med den första. Dock, som sagt, den var bra och underhållande, Vin Diesel är ju alltid bäst, han är så otroligt cool helt enkelt, Paul Walker gjorde sitt jobb men är absolut inte lika bra som i filmen Running Scared, som är så jävla bra! Jordana Brewster gjorde väl också sitt, även om jag inte tycker att hon är intressant någonstans, till skillnad mot Michelle Rodriguez, som en viss person som redan har sett filmen glömde nämna att hon dör efter en kvart eller så! Gah! Det var ju nästan så att jag reste mig upp och gick ifrån biosalongen, för man får ju fan inte döda Michelle! :) 



Michelle Rodriguez


Dock hanlade ju faktiskt hela filmen om henne så det ger väl lite upprättelse. På tal om Michelle, filmen Girl Fight, se den nu! Jag beöver inte förklara vad den handlar om förutom att det är Michelle's första film, hon spelar en boxare och den är ruggigt bra...

---

Nee, om man kanske skulle ta och laga lite mat...

---

Dagens låt kommer här...
Även idag såsom det var menat att vara i mitt första inlägg, blir det Stone Sour som får stå för dagens låt. Hur kommer det sig att deras två Demo CD som de gjorde redan 1994 och 1996 är så otroligt bra, när deras debut först kom 2003? Ja, jag vet att Corey Taylor som sjunger i bandet har lagt ner mer tid på sitt andra band SlipKnoT och eftersom gittaristen James Root även han spelar i båda dessa band blir det ju alltid något som måste lida...
Denna låt heter i alla fall Superskin och som vanligt är det texten som gäller, även om musiken är underbar den också :)





Ha de' King!

"..., the way to have them live on is to never stop loving them. Buildings burn, people die, but real love is forever..."



The Crow


Detta citat, som så många från seriealbumet och filmen The Crow är bara så otroligt vackert, älskar verkligen både filmen och seriealbumet för att den är så vacker, poetisk, mörk, hemsk, fylld av kärlek, hopp, glädje och sorg...
Om det finns någon där ute som inte har sett filmen eller läst seriealbumet än är det bara att sträcka fram handen så skall ni få ett rapp på fingrarna, hemläxa för er säger jag bara :)

---

Filmer får mig alltid att drömma, längta och hoppas, och nu mer än någonsin vill jag drömma om ett bättre liv, jag hoppas på att mycket i mitt liv skall få en ändring snart, jag längtar efter den dag då mitt liv blir precis som jag vill ha det, den dag då saker och ting går min väg, och jag hoppas på saker och ting som troligen aldrig kommer att ske, men, va fan, jag är en romantiker och kommer aldrig att sluta drömma, längta och hoppas...

---

Jag är trött...
Jag är trött på det mesta just nu, önskar så att saker och ting kunde gå min väg någon gång, men det senaste året har inte riktigt varit mitt, men, som sagt, saker och ting kommer säkerligen att få ändring någon dag...
Men till den dagen kommer är jag trött på mitt jobb, är trött på min lägenhet (som aldrig kommer att bli min egentligen), jag är trött på att behöva kompromissa med min egen plånbok bara för att kunna få jobba, jag är trött på att alltid ha ont i ryggen, är trött på att inte veta var jag skall ta vägen och var jag verkligen vill leva mitt liv, jag är trött på att bli kär om det ändå inte går min väg, är trött på att sakna för saknad gör ont, är trött på att längta, längta efter någon och något som aldrig kommer att bli min och aldrig kommer att bli mitt...

---

Vad kan man säga, det mesta är Jobbigt© helt enkelt och kärlek är tungt...
Vilket får mig att tänka på en låt av Henry Rollins, så skön snubbe...



Henry Rollins


Allt han har gjort från tiden med Black Flag till sina egna band, de filmer han har spelat i, de tv-spel han har medverkat i, hans stand-up och hans egna talkshow är så otroligt skönt, han är bara så grym :)


I see you from across the room
Is there something on your mind?
I'm thinking about taking the round about route
I'm thinking about the straightest line
Is it me, or is me and you?
Give me some indication so I'll know what to do
"..."
There's always something that keeps us far apart
Seems like it's already over before it even starts
You said, she said, he said, I said
No one said a word
Is it something that I did or something that you heard?
"..."
I never knew you like I wanted to
The things you said meant a lot to me
I wonder what they meant to you
So much I'd like to tell you
But I know you don't wanna know
Every time I want to be with you
Is the time that it's time to go
Oh well


Som sagt, kärlek är fan aldrig lätt, men ibland är det väldigt, väldigt Jobbigt©...

---

Nej, nu skall jag försöka lista ut ett bara sätt för att koppla in en tv och en dvd i sovrummet, där det bara finns ett eluttag och det är på fel sida av rummet, behöver nog en film för att få mig att somna på nätterna, få mig att tänka på annat, önska mig lycka till...

---

Självklart blir det en dagens låt också, denna låt heter A New Age och framförs av ett tyskt symphonic metal band som heter Xandria, sångerskan Kerstin Bischof  har en mycket vacker röst, även om bandet påminner om en hel drös andra band som också finns där ute, faller jag ändå för deras texter, och denna är bra och mycket passande just nu, lyssna på den...


 


Ha de' King!

" - Well... you were dead.
 - Death cannot stop true love. All it can do is delay it for a while..."


En dag med glädje är inte alltid det lättaste att finna, men det finns många saker som kan hjälpa en på traven, såsom bra musik, gott sällskap i form av goda vänner och familj eller någon man håller kär, och självklart en bra film...

För mig är en dag med glädje ibland extra svårt att finna, men tre saker som garanterat hjälper mig på traven är dessa...

---

Musik, såsom allting kungen har skrivit, det vill säga den riktiga kungen Johnny Cash...



Johnny Cash


Hur deppig jag än må vara gör han mig alltid på bättre humör...
Hans musik passar alla ändamål, vare sig det är fest, sitta hemma själv, vara med någon man älskar, köra långa sträckor i bilen, läsa en bok, ja, den passar till allt helt enkelt...
Kan ju även nämnas att filmen om Johnny Cash liv Walk the Line är en mycket bra film som jag tycker att man bör se, jag tycker dessutom att Joaquin Phoenix och Reese Witherspoon gör ett fantastiskt jobb med att porträttera John R. Cash och June Carter...

---

Film var det ja, och förutom musik är en bra film alltid att rekommendera, såsom filmen The Princess Bride...



The Princess Bride


En riktig feel-good film, som jag inte skulle klara mig utan, den är så otroligt bra på alla sätt och vis, den är komisk, vacker, romantisk, poetisk och Cary Elwes, Mandy Patinkin, Chris Sarandon och Wallace Shawn spelar några av de skönaste karaktär någonsin skapade på den vita duken, vi får dessutom inte glömma att det är fantasy...

---

Men all denna musik, och alla filmer som finns där ute avnjuts ju bäst i sällskap med någon man tycker väldigt mycket såsom min äldsta vän Alexander eller min kära Malaika...

Vissa dagar finns det dock inte tid över för att träffa någon, men det kan hjälpas med att få ett samtal från min fagra ängel, hon förgyller min dag var gång hon ringer mig, även om vi ofta pratar länge räcker det med ett kort samtal för att jag skall må bra, oavsett hur jag har mått tidigare under dagen...

---

Men...
Nu är det faktiskt dags att sova, har ju en underbar arbetsdag framför mig imorgon, upp kl.04:30 är det som gäller, fy fan va skoj! Suck och stön, men, men pengarna måste ju rulla in på något sett...

---

Lämnar er nu med en låt av Johnny Cash som alltid får mig på bra humör...
Dock inte en av mina absoluta favoriter, men nu handlar det inte om det, nu handlar det om att bara må bra och bli glad :)





Ha de' King!