"I hear you calling me..."
"...just like the vocies in a dream..."
Denna vakna dröm. Varför lever jag alltid i denna vakna dröm?
Varför kan jag inte inte bara somna och sluta drömma.
Måste jag sova för att se verkligheten, då jag alldeles för ofta bara ser drömmarna när jag är vaken.
Genombrott idag, kanske äntligen kan få komma åt allting som ligger på min hårddisk i min trasiga PS3, tack på förhand Jeremy ifall det fungerar ;)
Skall bland annat bli väldigt trevligt att komma åt mitt stora bibliotek som jag, av någon outgrundlig anledning, bara har lagrat där och ingen annanstans.
Dagen min har bestått av lite nytto görande, lite spelande, lite pratande och annars, precis som alltid när jag är ensam, mycket tänkande och drömmande.
Märkte tidigare idag att jag har för mycket känslor som jag aldrig får, kan eller vill släppa lös, och istället släpps de lösa vid de mest konstiga tillfällena.
Tidigare idag, hade tv:n på, de visade prisutdelning till guldmdaljörerna i damernas cvurling, lag Norberg detta OS också, de spelade kramades, svenska nationalsången spelades och efter ett tag var min kind våt.
Varför då?
Varför vid just detta tillfälle?
Varför inte vid alla de andra hundratals tillfällen då det hade passat, då det hade varit rättfärdigat, då jag hade velat?
Jag skriver känslor, jag tänker känslor, jag drömmer känslor, men kan av någon anledning inte låta mig själv känna allt vad jag vill känna.
Skriver jag bara ner mina känslor för att jag inte kan visa dem, tänker jag och lever jag ut mina känslor i mina drömmar för att jag har slutat känna i den verkliga världen?
Har jag slutat känna eller ej?
Det vet jag ej.
Ibland hoppas jag det, ibland önskar jag att jag kunde känna mer.
Ibland önskar jag att jag kunde känna mindre.
Varför känner jag mindre för verkligheten och mindre för drömmarna och tankarna?
En av drömmarna har återkommit till mig i tankarna idag och jag hatar det.
En gång i tiden skrev jag detta till en person.
Detta var skrivet till en person jag trodde skulle finnas kvar.
En person som alltid skulle finnas där.
Men, som med så mycket annat jag har skrivit, så mycket annat jag har sagt, kastas det bara bort.
Kastas bort för att aldrig bli ihågkommet igen...
Uchu kwa angu Malaika na uchu kwa angu Binti Mfalme...
Drömmar, tankar och minnen tar mig tillbaka till den väldigt passande låten Voices in a Dream med Echoes of Eternity.
"Is it true what they say..."
"...are we to blind to find a way?
Fear of the unknown clouds our hearts today.
Come into my world, see through my eyes.
Try to understand..."
Förstår att det inte alltid är lätt att förstås sig på mig, jag gör det knappt själv ibland...
Se min blogg som en manual, en liten sådan, men ändock, bättre än inget kanske...
Är det så att jag fortfarande är svår att förstå mig på, får ni fråga ;)
Så till den tråkiga vardagen då.
Eller, tja, vardagen har ju blivit lite roligare nu när jag har bytt jobb, känns otroligt skönt att göra något vettigt för en gångs skull.
Har i och för sig haft vettigt jobb tidigare också, men det jobbet är ju i en annan stad, och vem vet, någon gång i livet kanske jag kommer tillbaks till det jobebt och den staden, men inte just nu.
Det är helg, vad skall man göra nu då? Man är ledig, men har inget vettigt planerat, det är i och för sig rätt skönt det också.
Inget planerat betyder att man sparar pengar ;)
På tal om sparande har jag tagit ytterligare ett steg in i vuxenlivet och verkligen på allvar börjat pensionsspara, men ja, jag är efter, är ju inte så gammal som vissa andra, eller hur Bästa? :)
Är ensam i lägenheten denna helg i alla fall, så min inneboende är på resa i västerland, får väl ta vara på den tiden för att städa och tvätta till exempel.
Fy fan va rolig min helg lät nu då, aja, det kanske dyker upp något, om inte annat är det måndag snart igen.
Nästa helg blir nog mer livad.
Det nalkas utgång med företaget och en massa kunder, det vill säga, sjukt mycket krökande.
Sen är det även dags för en av årets höjdpunkter snart, Oscarsgalan! Jippie! Får se hur många som väljer att följa den med mig i år, eller rättare sagt, hur många som håller sig vakna genom hela med mig i år, förra året var det ingen som höll sig vaken genom hela, förutom mig, filmnörden själv, då...
Skall sluta tråka ut er nu, skrivs snart igen...
Nehe, inte fanns det någon ordentlig video på Youtube för Within Temptation och deras See who I Am.
Får bli en gjord av någon, med Final Fantasy tema, vilket väl i och för sig inte är helt fel.
Tänk att få leva i den Slutgiltiga Fantasin, min Slutgiltiga Fantasi, tänk att få leva sitt liv precis som man alltid velat, tänk att få leva mitt liv precis som jag alltid velat.
Vem, vet.
Någon gång kanske jag kommer att få göra det...
"I play Death, you play Life... Triple sixes to Rise..."
Det där med att skapa en egen design på min blogg kan ju glömma, jag kommer inte att lära mig CSS i första taget.
Men med hjälp av Tescho har jag i alla fall kunnat ordna en design på bloggen som inte är lika tråkig som grundesignarna.
Skall leka med den framöver och se vad jag kan komma på för eget roligt...
Blir inte mycket spännande som händer ikväll inte...
Titta lite på http://nevnarien.se/
Bea och Pommes på tallriken.
300 i Blu Ray spelaren.
En filt över mig i soffan.
Det är så min kväll kommer att se ut, intressant va?
Nej ni, lämnar er nu, återkommer i helgen...
Så jävla ful video, men låten är fortfarande otroligt bra, från den tid då Deathstars var något att ha, är riktigt besviken på allt de har släppt efter den första plattan, tyvärr...
Alone in the Cold...
In the midvinternight cold, I take you to my arms. I caress your body in the moonlight shine. My body is burning of desire for you, after only a night with you…
The leaves are falling when the threes are singing, singing for the wind which bids them to dance. But then they silent, when the leaves have fallen, their humble song is heard no more. They dance no longer even though the wind bids them to. But in the silence I take you still…
In the silence, under the moonlight shine, there I want you. In the trees song and waters flow, there I caress you. In the silence, under the moonlight shine, there I want you, In the light of the night I swear my love to you…
The cold has come, but I’m still here with you. I play with your hair in the cold night. Your body is pale, as of the nights cold possessed. The night has taken you in to its cold arms and it won’t let you go because you belong to it now. I try to wake you, warming your body, but even if I warm you I cannot make your heart beat. I cry and I swear to the moons cold light. Why did you take her from me, I loved her so…
In the silence, under the moonlight shine, there I want you. In the trees song and waters flow, there I caress you. In the silence, under the moonlight shine, there I want you, In the light of the night I swear my love to you…
A life without my beauty I cannot understand. An eternal life with you is all I desire. With the dagger against my throat, in the midvinternight cold, I leave this world to forever walk with you…
In the silence, under the moonlight shine, there I want you. In the trees song and waters flow, there I caress you. In the silence, under the moonlight shine, there I want you, In the light of the night I swear my love to you…
I’m standing here on the other side but to my despair I find you not. You’re still out there awakening to life. To the man who saved you, you give him your life. I’m standing here on the other side, forgotten, and forever, alone in the cold…
Skall se om jag kan lyckas sparka igång den här bloggen igen.
Det kommer att bli mer dikter, mer tankar, mer funderingar och mer musik.
Det kommer förhoppningsvis att bli mer av allt.
Eller så blir det mer av ingenting.
Den som lever får se som en flicka brukade säga till mig en gång i tiden.
Förresten, är det någon som kan det här med stilmallar och så, för jag kan fan inte ett jota, som ni ser här på min hemska kreation, det är en styggelse som inte platsar i bloggosfären eller någon annanstans ;)
Har förhoppningsvis lyckats göra bloggen lite vackrare till nästa gång, annars får ni blunda när ni läser den, haha.
Njut av lite Dead by Sunrise så hörs vi snart igen...
