Speltriss v.37 - Ljus


Så var det dags för en ny veckans Speltriss!
Precis som förra veckan, och alla veckor för den delen, skapas denna av EmmyZ.
Detta blir andra veckan jag är med och det är lika roligt, läs svårt, som förra veckan :)

Temat för denna vecka är Ljus.
Bilderna jag har valt för denna vecka kommer från spel där ljuset betyder mycket för upplevelsen; oavsett om det handlar om ljus som kontrast till mörkret, ljus på en man som är lika mystisk som platsen ljuset kommer ifrån, eller en byggnad som skänker ljus åt en värld i spillror...




Ico

Ljuset i spelet Ico är, precis som spelet självt, bländande. Det fungerar så väl i kontrast till mörkrets slöja som ligger över slottet där Ico har hållts fången. Förutom ljuset som sköljer över Ico från världen där utanför, finns även ljuset som skimrar om hans följeslgare Yorda. Tillsammans söker de detta ljus i en av de vackraste historierna jag haft privilegiet att få spela igenom...




Genso Suikoden


Slottet i Genso Suikoden är till att börja med bara ett berg som står i mitten av en sjö, ståtligt förvisso, men dystert och utan någon speciell betydelse. Men efter att rebellerna har tagit berget i anspråk och gjort det till sitt högkvarter börjar det sakta men säkert att förändras. Allt eftersom tiden går och världen sakteligen börjar se ljusare och ljusare ut, i takt med att fler och fler slår sig ihop för att kämpa mot ondskan, förändras berget till ett ståtligt slott, som med sin placering i mitten av världen fungerar som en pelare av ljus och hopp för alla de som varit orättvist behandlade och förtryckta i så många år...




Mass Effect 2

Så var vi där igen, vid Mass Effect 2. The Illusive Man, en mystisk man, som tydligen bara vill mänskligheten gott, men som samtidigt har en utstrålning, så stor och så hemsk, att man aldrig kan annat än att betvivla hans verkliga mål. The Illusive Man må vara en mystisk person, men vilken är egentligen planeten som sprider det otäcka ljuset över alla våra möten med han? Vi vet aldrig var vi befinner oss när vi träffar den rökande mannen, och således inte vart planeten befinner sig, planeten som skulle kunna vara en sol på väg att bli en supernova, himlakroppen som man ibland kan tro har ett eget liv. För vi må stirra på dess trollbindande ljus, men allt för ofta känns det som om himlakroppen stirrar tillbaks, och det ger mig kalla kårar...







Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback